Kan det bli mer deprimerande, att komma hem på eftermiddagen och upptäcka att sockret ligger över 20 och inte har någon aning om varför? Nej, jag tror inte det. Då börjar man fundera, vad har jag gjort idag, har jag glömt insulinet eller har jag gjort något annorlunda? I sådana här fall kan jag vara glad att jag har insulinpumpen för då kan jag i alla fall kolla om jag har tagit mitt insulin, vilket jag hade gjort idag. Det enda jag kom på var att det kanske kunde blivit något galet när jag bytte nålen idag, så jag bytte en gång till. Nu ligger sockret på 8 och då kan jag gå och lägga mig och känna mig trygg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar